Hej Julle!
Hej Julle!
Jag hoppas allt är bra med dig just i denna stund när du läser detta, men även att det var det innan och att det kommer fortsätta vara det efter att du läst det.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av detta brev, men jag ville skriva det och få ur mig lite saker som gnagt i mitt inre. Jag tycker det är så ofantligt tråkigt att våran vänskap skulle sluta som den gjorde och att den ens skulle sluta. Speciellt över ett bråk om en grabb. Första regeln som kompisar. Bråka aldrig över killar, det är de inte värda. Och det är så sant. För jag misste bara en härlig tjej som gjorde livet glatt. och va det inte glatt så blev man tröstad. Visst kan de ses som sent att säga allt detta nu men jag vill bara berätta att jag, kanske med lite fler år på nacken, förstår dig på ett helt annat sätt nu. Klart man vill spendera sin tid med sin pojkvän. Jag blev arg av fel anledning. istället för att förklara att jag egentligen bara saknade dig, vrålade jag ut massa små saker som blivit en enda stor smet av grå sörja.
Jag blir så besviken på mig själv när jag tänker tillbaka på det att jag var så dålig och inte kämpade. Ingen av oss kämpade.
Vi har så mycket roliga stunder i bagaget och jag kan inte glömma dessa. Jag vill ju inte ens det. Varför skulle jag vilja det?
På sista tiden ha det varit så mycket smågrejer som gjort att jag tänkt på dig. Jag åkte förbi din mammas hus, du träffade på min syster (hon tyckte det var väldigt trevligt), samtal från Fransmän, KBA-bor, gemensamma vänner.
Och jag känner att jag saknar dig väldigt mycket. Jag önskar att jag hade tagit tag i det tidigare men jag vet inte vad som hindrade mig.
Jag vill i alla fall avsluta allt med att säga att jag förstår hur det var för dig och att jag var orättvis. Men jag hoppas också att du kanske också fått en annan bild av det hela, från min synvinkel. Sedan var det aldrig heller min mening att mobba Philip som jag hört på kors och tvärs att du tyckte att jag gjorde. Och sist men inte minst att jag saknar dig.
Vad du än väljer att göra, med detta, allt, brevet, vad vet jag. Så ser jag gärna att detta stannar mellan oss. Inte att det är hemligt, men tycker du bara att jag var dum i huvudet nu så släng bara brevet och låtsas inte om det. Om du känner på något annat sätt får du jätte gärna höra av dig. Och vill du aldrig mer höra något ifrån mig får du säga det också.
Jag ville bara att du skulle veta.
Kramar från Victoria 0730-972 672
Jag hoppas allt är bra med dig just i denna stund när du läser detta, men även att det var det innan och att det kommer fortsätta vara det efter att du läst det.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av detta brev, men jag ville skriva det och få ur mig lite saker som gnagt i mitt inre. Jag tycker det är så ofantligt tråkigt att våran vänskap skulle sluta som den gjorde och att den ens skulle sluta. Speciellt över ett bråk om en grabb. Första regeln som kompisar. Bråka aldrig över killar, det är de inte värda. Och det är så sant. För jag misste bara en härlig tjej som gjorde livet glatt. och va det inte glatt så blev man tröstad. Visst kan de ses som sent att säga allt detta nu men jag vill bara berätta att jag, kanske med lite fler år på nacken, förstår dig på ett helt annat sätt nu. Klart man vill spendera sin tid med sin pojkvän. Jag blev arg av fel anledning. istället för att förklara att jag egentligen bara saknade dig, vrålade jag ut massa små saker som blivit en enda stor smet av grå sörja.
Jag blir så besviken på mig själv när jag tänker tillbaka på det att jag var så dålig och inte kämpade. Ingen av oss kämpade.
Vi har så mycket roliga stunder i bagaget och jag kan inte glömma dessa. Jag vill ju inte ens det. Varför skulle jag vilja det?
På sista tiden ha det varit så mycket smågrejer som gjort att jag tänkt på dig. Jag åkte förbi din mammas hus, du träffade på min syster (hon tyckte det var väldigt trevligt), samtal från Fransmän, KBA-bor, gemensamma vänner.
Och jag känner att jag saknar dig väldigt mycket. Jag önskar att jag hade tagit tag i det tidigare men jag vet inte vad som hindrade mig.
Jag vill i alla fall avsluta allt med att säga att jag förstår hur det var för dig och att jag var orättvis. Men jag hoppas också att du kanske också fått en annan bild av det hela, från min synvinkel. Sedan var det aldrig heller min mening att mobba Philip som jag hört på kors och tvärs att du tyckte att jag gjorde. Och sist men inte minst att jag saknar dig.
Vad du än väljer att göra, med detta, allt, brevet, vad vet jag. Så ser jag gärna att detta stannar mellan oss. Inte att det är hemligt, men tycker du bara att jag var dum i huvudet nu så släng bara brevet och låtsas inte om det. Om du känner på något annat sätt får du jätte gärna höra av dig. Och vill du aldrig mer höra något ifrån mig får du säga det också.
Jag ville bara att du skulle veta.
Kramar från Victoria 0730-972 672
Kommentarer
Trackback
